Historia

Inledning

Det finns en hel del information att ta del av om Torpet Nyhem och dess historia. Lämpligast är att börja leta i Örby kyrkoarkivs husförhörslängder. Där ser man att det första husförhöret i Nyhem genomfördes år 1885. Men redan i november 1884 flyttade dåvarande ägare in. Och den förste ägaren var i själva verket en gratialist, dvs en pensionerad soldat. Det var också han som sägs ha uppfört torpstugan mellan åren 1879 och 1880. Men vi börjar på 1600-talet för att förstå hur allt gick till.

Torp no.2 Löfskog under Galtholmen Nedregården

Ungefär en sydostlig kilometer in i skogen från nuvarande Haratången fanns redan på 1660-talet torpet Löfskog. I det Centrala Soldatregistret finner man att soldaten Lars Andersson antogs till armén och flyttade in i torpet år 1662. På denna tid var Sverige en stormakt i Europa och krig mot både Danmark och Ryssland hade precis avslutats med Karl X Gustav vid makten. Men begreppet soldattorp fanns ännu inte.

År 1682 införde Karl XI Indelningsverket - ett militärt organisationssystem som innebar att en eller flera gårdar bildade rusthåll och rotar med ansvar för en ryttare, soldat eller båtsman som de avlönade och gav ett så kallat soldattorp. Löfskog blev ett av dessa torp och år 1684 avlöstes Lars av Eric Hultberg. Soldat Carl Asperoth tog över mellan 1714 och 1744. Därefter flyttade soldaten Johan Carlberg in.

Enligt Örby kyrkoarkivs husförhörslängd (ÖKHFL) för åren 1791-92 (sidan 10) bodde soldaten Börge Zetterberg (Sätterberg, född 1731) i Löfskog från år 1758 med hustru Karin. Om Zetterbergs äventyr och öde finns en hel del att läsa och berätta. Han avlöstes av soldat Erik Berg född år 1758. På Eriks aktiva tid som soldat utkämpades det dansk-svenska kriget (1808-09). Därefter bodde här soldatfamiljerna Ljung respektive Udd. Löfskog lydde under Galtholmen Nedregården.

Löfskog var soldattorp no.1065 och inte långt därifrån låg no.1066 Lilla Djupasjö. Av Löfskog finns numera bara några stenrösen kvar samt en skylt som markerar platsen. På 1800-talet var markerna öppna för bete men sedan 1960-talet är de ersatta med mörk, planterad granskog. Alldeles intill Löfskog står nu en vacker och ståtlig bok som förmodligen planterades som vårdträd. Det finns nämligen inga andra bokträd i trakten. Löfskog låg bara 200 meters promenadväg från Torpet Nyhem som omnämns för första gången år 1885 i ÖKHFL för åren 1882-94 (sidan 276).

Anders Petersson Täck

I Redslareds församlings dopbok för år 1815 (sidan 255) kan man läsa att den blivande soldaten Anders Petersson Täck föddes maj månads första dag. Föräldrarna var Peter Andersson (f.31/7 1782) och Martha Andersdoter/Abrahamsdoter (f.c:a 1766) och bodde på torpet Hagen. Samma år flyttade de till Roasjö.

År 1844 flyttade Anders med sin hustru Edela Eriksdotter (f.1815 i Öxabäck) och sex barn till soldattorpet Löfskog från Sexdrega. Anders tillhörde soldatsläkten Di gamle Täck och föddes alltså året efter slutet av det sista kriget som Sverige varit inblandat i. Enligt Centrala Soldatregistret tillhörde han Vedens kompani i Älvsborgs regemente och var 168 cm lång. I samma register kan man läsa att han antogs år 1843 vilket stämmer bra med inflyttningsåret.

I ett sjukintyg utskrivet av Kyrkoherde Dan Lindhult, Örby den 25 juni 1849 kan man läsa: Nedan nämnda soldater af Kongl. Elfsborgs Regemente och Vedens Compani är utaf frossjukdom så angripna att de omöjligen kunna inställa sig vid Regementsmötet: Anders Täck, Carl Magnus Nöjd, Johan Krantz och Erik Hög. Alla fyra förutnämnda soldater äro välfrejdade och brukar obehindrat nådemedlen

Med frossjukdom menades hög feber. Att vara välfrejdad betydde att man skött relationerna till både Gud och konungen väl. Och att bruka nådemedel innebar att motta nattvarden dvs oblaten och vinet.

Johan August Täck

Den 27/12 år 1876 flyttade en ny soldat från Vallda (Wallda) till Löfskog; Johan August Täck, född 16/5 1858 i Hyssna som oäkting av pigan och änkan Edela Johansson (f.1825) på Nohlbacka. Av någon anledning fick han efternamnet Andersson. Trots att de hade samma efternamn var de inte släkt med varandra. Täck är ett taget soldatnamn. Den 28/12 1880 gifte Johan sig med Anna Sofia Johansdotter, piga från Långäckra född 17/9 1852. Johan övertog soldattiteln 1065 vilket innebar att Anders soldattjänst tog slut vid 61 års ålder.

Johan dömdes flera gånger till mörkarrest vilket innebar fängelsevistelse i mörkt enrum. Enligt Soldatregistet gällde domarna snatteri av krigsmaktens egendom, olydnad mot förman, förargelseväckande uppförande samt fylleri.

Backstugan

En backstuga är en liten och mycket enkel stuga utan åkermark som ligger på någon annans mark. Och nu åter till Anders Pettersson Täcks backstuga dit han alltså flyttade med sin hustru efter avslutad soldattjänst. I boken Sveriges bebyggelse för Älvsborgs län från 1951 omnämns torpet Nyhem med bild där man ser oxeln framför förstukvisten. Där anges omkring 1850 som byggår men det gällde förmodligen backstugan.

Informationen i kyrkoarkivet kan ibland vara lite förvirrande. Enligt ÖKHFL 1872-81 (sidan 393) flyttade Anders och Edelas yngsta barn nämligen från Löfskog år 1878. Men enligt samma husförhörslängd bodde paret kvar i Löfskog år 1881. I ÖKHFL 1882-94 finns de dock inte längre med. Enligt uppgift flyttade de till en backstuga som låg där torpet Nyhem nu ligger (källa: Galtholmens rote sidan 54). Det innebär antagligen att avflyttningen till backstugan var 1876 när Johan August tog över Löfskog och att de bodde i backstugan tills Nyhem var färdigbyggt år 1880. De som bodde i backstugor registrerades ibland som husförhörda i torpet eller gården som ägde marken de bodde på.

I området var avstånden mellan stugorna inte så långa. Familjerna umgicks och hjälpte antagligen varandra. Bara några hundra meter från Löfskog låg (och ligger fortfarande) Varatorpet där min morfars mormor Edela föddes år 1853. Hon var alltså jämngammal med sönerna Adolf och Linus i Löfskog. Man kan tänka sig att barnen lekte och badade med varandra i sjöarna.

Frågan är var den backstuga fanns dit Anders med fru och den då vuxne sonen Linus flyttade. Jag har ägt Torpet Nyhem sedan 2005 och aldrig stött på något stenröse eller någon husruin i markerna nära torpet. Det var först nyligen som det slog mig hur det förmodligen ligger till. Och när jag slogs av tanken föll flera pusselbitar på plats.

Jordkällaren

Ända fram till år 2019 fanns det mellan torpet och ladan en fallfärdig bod ovanpå en jordkällare. I den fanns diverse bråte och det var så lågt till tak att man inte kunde gå upprätt. Jag tömde den och valde sedan att riva den för att skydda jordkällaren och dess tak.

Det mest troliga är att det var den övre delen av Anders backstuga vars undre del är nuvarande jordkällare. Att ha en bostad som delvis var byggd under mark var på den tiden ett sätt att skydda sig mot kalla vintervindar. Måtten stämmer bra med hur stora backstugorna brukade vara, dvs 15 kvadratmeter. Dessutom är den före detta entrén inramad av vackra syrenbuskar som verkar mycket gamla. Och syrenbuskar kan bli över 300 år gamla. De senare ägarna lät gjuta ett betonggolv mellan den övre delen och jordkällaren samt låga betongväggar som jag också rev. Även jordkällargolvet fick ett lager betong någon gång på 30- eller 40-talet.

Det nya hemmet

Enligt uppgift (källa: Gösta Svensson) började Nyhem byggas på den soliga ljungkullen av just Anders Petersson Täck år 1879 och stugan stod klar för inflyttning 1880. Det innebär att soldat Anders med fru och en son som ännu inte flyttat hemifrån kan ha bott i backstugan mellan 1876 då Johan August med familj kom till Löfskog och 1880 då Nyhem stod klart för inflyttning.

År 1883 avled Anders jämngamla hustru Edela och året därpå valde han av förklarliga skäl att lämna sitt ganska nybyggda torp.

Träskomakarfamiljen

Torparen och träskomakaren Johan August Eliasson föddes 10/2 1859. Hans far Elias Henriksson var gift med Christina Håkansdotter. De kom från Björkåsen under Sund, vid Öresjön. Johan gifte sig 28/12 1883 med Anna Christina Johansdotter, född 26/4 1859.

Johan och Anna tog över Torpet Nyhem 28/11 1884 med deras knappt ettåriga dotter Selma Charlotta (född 26/1 1884). De fick sedan ytterligare fem barn: Frans Arvid (21/9 1886), Carl Johan (25/12 1888), Ida Maria (29/3 1892), Hulda Theresia (25/8 1894) och Emma Kristina (24/7 1897).

Huset var från början lägre och fönstren satt lägre. Under fodret kan man se vilken höjd fönstren satt på. Det syns även på fotot med Johan här intill. Tidigare fanns en köksingång på baksidan istället för nuvarande inbyggda förstukvist som är byggd på 1980-talet. De gick alltid in genom köksingången. Huvudentrén med förstukvisten man ser på samma foto användes aldrig. Där lagrades istället gamla lästa tidningar i stora högar. Den gamla jordkällaren bestod först av snedtak. Sonen Frans gjorde om den 1937. I huset fanns även en brun kakelugn som Frans tog bort på 30-talet. Två oxlar stod på framsidan och en stor rönn på baksidan. Runt fönstren fanns breda mönstrade foder.

Fållbänken köpte Allan i Torestorp och den är från c:a 1850. Han målade den i nuvarande färger. Den rosa/grå kistan fanns på Johans tid. Loftet renoverades 1/7 1961 av Claes-Göran Glans (son till Allan). Tillbyggnaden på baksidan gjordes 1980 (Allan Glans) och boden intill ladan byggdes 2008 (Paul Sirugo).

Den gamla ladan byggdes 1890. Där fanns två kor, gris samt höns. Ladan var ungefär dubbelt så lång som nu. På 1960-talet rasade taket av snötyngden. Den senare ägaren Allan Glans rev då åsen och en del av ladan. Mittemot ladan där förrådet står fanns logen som stod på fyra stolpar med snedtak med en liten toalett i hörnet närmast huvudbyggnaden.

Johan hade flera katter men de var halvvilda, skuttade runt och rev ned saker och ting när okända kom på besök. Johan brukade sitta på nordsidan och läsa postillan med sin mörka, kraftiga röst, så att det hördes ända till närmaste granntorpet.

Frun och flickorna flyttade 1908 till Kinna för att tjäna pengar i fabriken men utan att ta ut skilsmässa. Frans var rörläggare och råkade ut för svår bilolycka på 30-talet i Landvettertrakten. Han bodde kvar hos far i vuxen ålder. Johan och Frans bodde ganska isolerade ensamma i torpet. De hade ingen el.

Fadern och den ogifte sonen

Johan och Frans var både mycket underliga och säregna. Vid ett tillfälle var mjölken slut och närmaste grannen Gösta Svensson samt hans far gick en dag snällt med en kanna till dem. De möttes av Johan som sade: I vilken anledning kommer i hit med detta? Är det på ont eller på gott?. Vid ett annat tillfälle skulle han bjuda Gösta på karameller när Gösta och hans far hälsade på i vardagsrummet. Påsen visade sig innehålla rovfröer och några karameller hittade Johan inte när han insåg att det var fel påse. Johan var alltid misstänksam mot alla och satte taggtråd längs skogsgränsen för att hålla objudna gäster borta. Han dog i cancer på åldersdomshem.

Täcka-Frans

Eftersom soldatfamiljen Täck byggde Torpet Nyhem fick Frans öknamnet Täcka-Frans. Han tog över torpet efter sin far Johan. Frans spred rykten och gav alla öknamn. När det var dags att sälja bjöd han in till auktion. Men när folk började visa sig svor han åt dem och undrade varför de kom hem till honom. Han drack mycket och hittades vid ett tillfälle liggande berusad framför vedspisen i köket, sotig och blöt efter att ha vält ut en kanna vatten på golvet. Dottern Ida blev över 100 år gammal och Hulda c:a 99 år gammal. Båda var klara och friska. Även de båda andra döttrarna blev gamla. Selmas dotter levde så sent som 2007 och bodde då i Gullberg. Carl var vägbyggare och hade familj tidigt, i Kinna.

Det finns flera anekdoter nedtecknade om Täcka-Frans framfart i boken Haratångens skolområde på sidan 279.

Omgivningen

Det finns en sägen som säger att i Revesjön (Rudesjön/Bäckaskogsjön) vid torpet Bäckaskog sänktes en skatt i krigstider. Man hittade vid tillfälle en gammal ekstock under vattnet som kan ha varit en mycket gammal båt. Den vittrade en hel del efter att ha tagits upp och sänktes sedan tillbaka i sjön.

1936 blev ogifte sonen Frans ägare.
1950 Nils Andersson köpte torpet (efter auktion av inventarier etc)
1958 Allan Glans köpte torpet och bodde där periodvis permanent
2005 Jag köpte torpet för att ha som sommarbostad och som renoveringsprojekt. De senaste åren har stugan periodvis även tjänstgjort som permanentbostad.

Källor:

Gösta Svensson (född och uppvuxen i grannfastigheten Bäckaskog)
Boken Galtholmens rote (sidorna 53-55)
Boken Haratångens skolområde (sidorna 56-60, 66 och 279)
Boken Där färdvägar mötas (sidan 419)
Boken Sveriges bebyggelse Ä län IV från år 1951